Podd

Tillåt mig att bli långrandig, för Idag i historiens historia är något snirklig. Den började med att jag behövde ett sätt att finnas till hands utan att vara i vägen när vi precis blivit föräldrar här hemma 2017. Kanske inte den vanligaste anledningen att börja ett bildningsprojekt, men konstiga saker tycks hända i dylika situationer. Så med ett öra på hustruns och sonens behov började jag leta historier att skriva om. Eller snarare historiska historier, då det förflutna alltid varit det som fångat mig mest och ämnet som var huvuddel av mina studier. Av någon anledning hade skrivlusten vaknat till liv igen.

Men vad, och hur? Jo, berättelsen om något som hänt förr på dagens datum, varje dag och med Instagram som plattform. Konceptet var helkul och ledde till massor av spännande nya bekantskaper med både de som läste och andra som jobbade med historia på Instagram. Snabbt upptäckte jag dock att appen satte en gräns vid ungefär 1850 tecken och utmaningen blev därmed att försöka beskriva ett helt förlopp kort och koncist. På sitt sätt en av de bästa skrivskolor jag gått. Runt 500 gånger lyckades jag innan jag tappade gnistan och ville ha en ny utmaning. Möjligen också mer utrymme än de där få orden.

Så föddes podden. Tanken var att det skulle bli 15 minuter om dagen på samma vis som på Instagram. Ett alltför optimistiskt mål, visade det sig. Med research och klippning blev de där 15 minuterna alltid till minst två timmars arbete, ofta fyra. Målsättningen numera är ett 30-45 minuter lång avsnitt i veckan, för att kunna göra ett bra jobb med rimlig arbetsbörda. Förhoppningsvis kan jag också snart sända några intervjuer jag vill göra, något som hittills motarbetats av tid, ekonomi, covid och teknik.

För min del är det ytterligt viktigt att podden är fri och tillgänglig för alla. Därför vill jag inte jobba med reklam eller speciellt material för dem som betalar. I avsnitt 71 talar jag längre om detta, men kortfattat grundar sig min idé i följande resonemang: I princip allt material jag använder är sådant

som vem som helst som har goda sökkunskaper och ett lånekort på ett högskolebibliotek kan nå fritt. Min insats blir alltså mina ämnesval, förkunskaper, sökkunskaper och manus. Kort sagt, min tid.

God folkbildning ska, enligt min mening, vara fri. Därför har jag valt att istället be om donationer för den som vill vara med och hjälpa mig att driva I dag i historien vidare. Helst vill jag också att den som donerar inte ser det som den betalar för sin del. Nej, vi gör det här tillsammans. En donation betalar därför också för den nyfikna tolvåringen som inte kan (och i min värld inte bör) betala för sig själv än. Vi får hoppas att han eller hon tar notan någon gång i framtiden. På så vis blir podden en folkrörelse i miniatyr, som spelats snart en kvarts miljon gånger.

Tack för hjälpen!